- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
104

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

procentaren själf hade inträsse af att undvika skandal. Nu
föregycklade honom medvetandet om hans brottslighet
allehanda hemska skräckbilder.

Icke ens tanken att genom en flykt rädda sig undan
alla efterräkningar föll honom in. Förlusten af Olga hade
hos honom dödat ungdomens starka själfbevarelseinstinkt
Tanken på straff och vanära ingaf honom visserligen en
känsla af vedervilja, men förmådde icke rycka upp hans
energi till beslutsamt motstånd.

Han gick planlöst och dref utmed kajerna. Det mörka,
af storm och rägn upprörda vattnet utöfvade ett magnetiskt
inflytande på hans sjuka sinne, för hvilket han, att
börja med, ej själf gjorde sig redo. Småningom togo dock
de obestämda föreställningarna fastare form.

... somna bort från alltsammans! Hvarför icke?
Det var kanske, när allt kom omkring, den bästa
lösningen.

Ett språng ut i det kalla vattnet, så var det gjordt!

Familjen skulle taga det hårdt, förstås, men säkert
förlåta den döde, under det den skulle förakta och afsky
den lefvande.

Och Olga...? Kanske skulle de vackra, grymma ögonen
tåras, när hon fick veta, att han gifvit sig själf döden,
då han ej längre fick äga henne. Ja, det blef bäst så ...

Här nere vid kanalen syntes ingen människa till...
här var rätta stället

Georg slöt ögonen, tog sats och störtade på hufvudet...

Då han kände vattnets iskyla genomströmma sina
lemmar vaknade för ett ögonblick begäret att lefva. Han
gjorde ett svagt försök att simma mot kajen men armarna
voro som förlamade. Med ett kväfdt ångestskri sjönk han
i djupet.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free