- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
89

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Grefven följde riktningen af baronens ögonkast och
upptäckte i närheten af scenen men på motsatta sidan af
salongen ett bord, där sångaren Brun, löjtnant Burre och
notarien Askegren samt ännu ett par unga eleganter
bildade en högst animerad grupp.

»Låtsa inte om att du märkt dem!» hviskade grefven.
»Jag är inte hågad för större sällskap just nu. Apropos...
hur kan den där aktören ha blifvit så intim med Burre
och Askegren?»

»Ja, hin vet! Det är en satans karl. Han tränger
sig in hvar han vill.»

Baronen såg litet generad ut. Han hade själf varit
ganska förtrolig med Brun på senare tiden.

De bägge herrarne blandade hvar sin grogg och
klingade.

»Ja, skål gamle vän!» yttrade baronen. »Och
välkommen åter till det glada Stockholm! Har du haft otur
i spel... jag tyckte du sa’ något om Monte Carlo... så
är det ett tecken på att du har att vänta så mycket större
tur i kärlek.»

»Låt de gamla historierna vara!» afbröt grefven och
ett skarpt veck lade sig mellan de aristokratiska
ögonbrynen. »Jag är i det närmaste led vid allt sådant där. Jag
börjar bli gammal, min bror, och det är på tid för mig
att tänka på annat än flickor och vin.»

»Bah, du är ju alltjämt en grann karl!» log baronen.
»Alltid hinner du sörja för ättens fortplantande. Nog kan
du roa dig ännu några år.»

Grefven svarade ej. I hans blick låg ett visst vemod,
som utvisade att hans tankar dvaldes annorstädes än i det
sorlande, lifsglada hvimlet rundt omkring.

Nu spelade musiken upp. Det var en modern
slagdänga, nyligen importerad från Wien. En högblond,
temligen passerad skönhet med de öfvermogna formerna
inpressade i en ljusblå med silfversnören prydd husarjacka
och trånga trikåer började marschera fram och tillbaka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free