Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Andra kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var ett nytt lif, som en plötslig stämning hos
»vackra grefvinnan» kastat dem in uti. Men var det
endast en plötslig stämning — —?
Åhnej, det fans också en egendomligt flammande
kärlekslåga däruti. Olga älskade den unge mannen så som
hon aldrig älskat någon förut, fastän hon fann ett nöje i
att plåga honom, som katten plågar råttan eller spindeln
plågar flugan.
*
En dag vid sjutiden på aftonen stod Juliette bakom
disken. Olga, som ätit middag på sängen och först för
några timmar sedan stigit upp, hade gått ut för att
promenera i sällskap med Georg Frank. Hon väntade inte
hem dem förrän sent, ty de hade sagt, att de skulle gå
till Kristallsalongen i Tivoli och dricka punsch. Butiken
hade först öppnats klockan sex på eftermiddagen.
Då stiger plötsligen en elegant herre in från gatan.
Han hade en lång, stilig figur och ett slätrakadt,
distingueradt ansikte. Han var iklädd i en ljusgrå sommarkostym
med modern, ytterst välsittande lifrock och handskar i
samma färgton. På hufvudet hade han en flätad halmhatt
af finaste kvalité och som satt en smula vårdslöst på
nacken. Af hela utseendet sågs det, att han var en
skådespelare, och en sådan af högsta rang.
Det var Edvard Brun. Ledigt och ogeneradt steg han
på, lyfte något lite på den lätta hufvudbonaden och gjorde en
svängning med sin med guldkrycka försedda promenadkäpp.
»Det var ganska längesedan, jag besökte damerna»,
sade han och fixerade Juliette på sitt djärfva sätt.
Juliette, som fortfarande hyste antipati för honom,
hvilken dock efter de sista månadernas händelser, då han
för de bägge kvinnorna varit en bortglömd figur, åtskilligt
modererats, gjorde en nickning på hufvudet, men blef
ointresseradt sittande kvar, där hon satt.
Brun kände mycket väl till de båda flickornas senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0376.html
