Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gycklande koketteriets piska och låta dem krypa som slafvar
i dyrkan af hennes skönhets sinnliga majestät.
Kandidaten . . . dåren . . . t. ex. Hade hon inte funnit,
att han från första början räknat ut att genom sin
frikostighet så godt som tvinga henne att kasta sig i armarna på
honom, när han gaf en vink. Inte hade han tagit någon
vidare hänsyn till hennes egen mening och hennes eget
tycke. Och när hon vände sig bort från honom, när hon
måste det, emedan hon icke såg sig i stånd att tillbringa
ett lif vid hans sida, hur hade det icke gripit honom så
hårdt, att han blifvit rubbad till förståndet. Hvad
bevisade det? Jo, att han, utan att det minsta känna hvad hon
tänkte och tyckte, ändock hyst så stark öfvertygelse om,
att han skulle genomföra sin vilja, att han blifvit kollrig,
när det gått emot. Var det inte egenkärlek och högfärd?
Jo, sådana äro de, skapelsens herrar. Det är de, som
anse sig ensamma böra afgöra de stackars kvinnornas
öden. Men hvad hade de egentligen för rättighet därtill?
Hon hade inte varit och skulle aldrig bli en sådan där
kvinna, att hon böjde sig för dylika kraf . . .
Så resonnerade hon, där hon låg i Juliettes breda
järnsäng.
Och skådespelarn sedan! Hon hade kommit till honom
med barnets naiva okunnighet. Men hennes friska blod
hade brunnit af obestämda önskningar och hennes unga
själ hade längtat efter äfventyr och kärleksklang. Hur
hade han uppfört sig. Då förstod hon det inte, men nu
kunde hon draga slöjan från hans handlingssätt. Redan
vid första sammanträffandet hade han brutalt och oförsynt
börjat med sina dårande attacker, och redan vid andra
mötet hade han med studerad, lekande våldsamhet röfvat
hennes dygd. Han kunde det, ty hon hade varit mjuk
som vax i hans händer. Men om hon kunde ursäkta sig
själf för att hon fallit så lätt, så fans det dock ingen
ursäkt för honom, den gamle blaserade libertinen. Men
hvad hade han brytt sig om henne eller om de andra
kvinnorna, som han gjort olyckliga, bah, de voro bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
