Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omöjligen stanna en minut längre och jag hade ingen
människa att gå till. Jag kommer som en fattiglapp, men jag
har ju litet att sälja . . .»
»Åh, söta Olga, säg inte så, jag tyckte det var så
roligt att kunna göra en tjänst – – vi skola nog slå oss
fram», sade Juliette muntert.
Olga blef en smula förlägen. Hon kom att tänka på
Juliettes yrke – – åhjo, de skulle nog slå sig fram.
»Låt oss komma öfverens att säga du åt hvarandra»,
sade hon häftigt. Hon kände ett behof af att ställa sig
jämbördig med sin vänliga värdinna. Jämbördig – –?
Ja, hon hade ju inte älskat männerna i klump som Juliette
– – inte ännu, men hon kände med sig att hon i och
med denna flyttning till en prostituerad tagit första steget
på det sluttande planets glatta yta – – nåja, låt gå – –
»Åh, så gärna», svarade Juliette. Och de togo
hvarandra hjärtligt i famn.
Det kändes för Olga som om hon genom denna
omfamning invigt sig åt lasten, den stora, breda lasten, där
man dansar i smuts till knäna, där man snurrar i ett
ständigt rus kring Venus’ flammande kärleksbål – – hon log
inom sig själf, hvilka dumma sentimentala tankar, hon
borde varit med tillräckligt för att inte bli naiv – –
»Har du träffat honom sedan?» inföll Juliette.
Med ’honom’ menade hon naturligtvis grefven.
Olga gjorde en föraktlig grimas.
»Han kom och skulle träta på mig, ser du, men jag
blef arg och körde ut honom», svarade hon.
Det blef en kort paus.
»Jag var nästan lite full – – jag hade druckit ur
en half liter konjak – – du förstår, jag måste ha
någonting att trösta mig med», tillade hon och ryckte skeptiskt
på axlarna.
Juliette skrattade till på sitt originella sätt.
»Då var du vid vildt lynne», sade hon.
»Jo, det kan du lita på», svarade Olga och skrattade
med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
