- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
293

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Olga såg att hans smala, smutsiga fingrar trefvade i
en af byxfickorna.

Hon genombäfvades af en ryslig aning; hon kände,
hur kallsvetten trängde sig ut i porerna. Hon ville rusa
fram, men benen nekade att göra tjänst . . .

Kandidaten hade dragit fram en stor slidknif. De
seniga fingrarna omslöto skaftet som ormar. Bladet glänste
som om det varit nyslipadt.

Wilmer tog några steg bakåt. Han hade blifvit
gulblek i ansiktet som ett lik och ögonen betraktade
knifbladet med ett uttryck, hvars fasa trotsar hvarje
beskrifning.

»Han mördar mig!» stammade han, »Olga . . . rädda . . .»

Olga tog ett par steg och kastade sig framstupa för
att omfatta den galnes ben.

Men hon kom för sent.

Förd af den »tokige doktorns» af vreden styrda arm
hade ett långt stycke af knifbladet redan begraft sig i
Wilmers bröst.

Med ett fasansfullt skri hade han sjunkit ned på den
dyrbara mattan, å hvilken blodet rann från han kläder.

Pigan, som blifvit halft från vettet af förskräckelse,
hade emellertid instinktmessigt sprungit ut i förstugan och
slagit alarm. »Hjälp, hjälp . . . de mörda . . .» hade hon
skrikit med full hals.

Både nedifrån och uppifrån de olika våningarna
strömmade folk till med nyfikna och förskrämda ansikten.

Några af de besinningsfullaste karlarna rusade in, dit
den vettskrämda tjänstflickan pekade. De sågo en syn,
som de aldrig glömde.

I det eleganta rummet hade ett förfärligt drama
utspelats. Det sågo de.

Iklädd en dyrbar morgonrock och med utslaget hår
låg en ung kvinna framstupa på mattan. Ett par fot från
henne låg en sprättigt klädd ung man, likblek och med
kläderna genomdränkta af blod, dragande tunga, korta
andedrag. Midt emellan dem stod en ruskigt klädd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free