Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
galningen, som ånyo trängde sig på henne. Hvilken
annan kunde det vara, som uppträdde på detta brutala sätt.
»Var stilla, jag anar hvem det är... det är inte
grefven», kastade hon hastigt fram åt Wilmer och skyndade
ut i köket för att förbjuda tjänsteflickan att gå och öppna.
Men hon kom för sent. Hon hörde redan
tamburdörren öppnas och ögonblicket därefter hörde hon ett störande
oväsen ute i tamburen. Det var pigan, som ville hindra
den sluskige mannen att stiga på, hvilket denne under
orediga ord, lågande blickar och häftiga åtbörder fordrade
att få göra.
Olga stod i val och kval, huruvida hon skulle gå ut
eller ej. Hon kunde inte låta oväsendet, som blifvit allt
högljuddare, fortfara, men hon drog sig oerhördt för att
ånyo stöta samman med den besynnerlige mannen.
»Jag skall in . . . jag skall tala med den lastfulla
varelsen», hörde hon en hes, genomträngande röst.
Hon kände en rysning genomfara sig. Var det
himlen själf, som straffande sände denne olycklige man?
Hon började att frysa, så att tänderna skallrade.
»Hvad är Ni för en galning . . . skäms Ni inte . . . gå
genast er väg, annars skall Ni få med polisen att göra . . .»
hörde hon tjänsteflickan ropa.
Det lät som om de brottats därute. Hon kunde
omöjligen låta det få fortfara.
Wilmer kom efter henne. Han såg pä henne med en
frågande blick som om han begärt en befallning från henne,
antingen han skulle gömma sig eller gå ut och hjälpa till
i korridoren.
Olga förstod hans tysta fråga.
»Var du stilla», sade hon, »jag går ut själf. Jag anar
hvem det är, som ställer till det här spektaklet.»
Hon öppnade dörren. Det var en syn, hon såg, som
under andra förhållanden skulle värkat utomordentligt
komisk, men som nu för henne tedde sig allt annat än
roande.
Den manhaftiga tjänsteflickan hade fattat kandidaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
