Bakom fälda rullgardiner / 276 (1896-1897) Author: Hjalmar Wernberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NITTONDE KAPITLET.

Så hade då Wilmer ändtligen nått sitt mål.

Och han hade nått det i långt högre grad än han
någonsin kunnat ana. Han förstod icke hvarifrån den
kommit, denna flammande lidelse, som Olga uppenbarligen
hyste för honom. Han hade icke begärt annat än att hon
skulle kasta åt honom några små smulor, och hon
tycktes gifva honom allt.

Hade hon under dessa år gått och i all
hemlighetsfullhet gömt på sina känslor? Hade det värkligen varit
ett maskeradt spel, detta förakt, hon visat honom. Hade
hon kunnat vara så hungrig på det guld och det höga
lefnadssätt, som hennes båda utvalda tillbedjare slösat på
henne, att hon för dettas skull dödat hvarje atom af sitt
innersta, värkliga tycke – för att det sedan en gång
plötsligen skulle gripa henne med hela sin intensiva kraft.

Så reflekterade han och frågade sig själf.

Men han måste slutligen besvara dessa frågor nekande.
Ju längre han nu umgicks med henne, ju mera fick han
klart för sig, att hennes sinnliga hänförelse ej ägde något
sammanhang med slagen från hennes hjärta, detta hjärta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>