- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
265

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ledighetsperiod kom att föra, ej var vidare exemplariskt
och nyttigt för honom. Att gå som nybakad student, med
lefnadslust och ungdomsmod i hvarje blodsdroppe, och
själf få helt och hållet bestämma öfver sin tid, utan
någon regelbunden sysselsättning eller några öfvervakande
ögon, måste ovilkorligen leda till många frestelser och
många skadliga tidsfördrif. Synnerligast då den unge
studenten var af den njutningslystna och varmblodiga natur
som Julius Wilmer.

Det var ett temligen vildt lif, han förde, den unge
mannen. Hans »tur hos flickorna» hade naturligtvis ännu
mera ökats sedan han fått sin hvita mössa, hvilken jemte
krigareuniformen är något, som det kvinliga könet är
svagast för; och så godt som hela sin tid tillbringade han på
varietéer, guldkrogar, schweitzerier och bordeller. Hans
kärleksäfventyr voro legio. Han kurtiserade med
storartad framgång butiksfröknar, syflickor och till och med
tjänstepigor. Han hade riktigt satt sig för att »lefva om»
under detta år, då han kände frihetens ljufva sötma efter
de många skolårens tvång, och han gjorde det med
besked.

Hur länge hans kropp skulle stå ut med det lif, han
förde, var en fråga, som icke mycket sysselsatte honom,
men så mycket ifrigare funderade han på, huru han skulle
kunna skaffa sig pängar till alla sina nöjen och
förströelser.

Af fadren erhöll han månatligen ett visst belopp,
något öfver hundra kronor, men detta räckte naturligtvis
icke långt nu mera, när han endast på en supé en afton,
tillsammans med några »glada» gossar och »glada» flickor,
kunde förstöra en trettio kronor och mera.

Till en början hade han öfvat det systemet att gå till
fadrens många förmögna bekanta i hufvudstaden och
hos dem helt ogeneradt begära ett litet handlån på
några dagar. »Han väntade pängar hemifrån, men de hade
blifvit fördröjda af någon orsak, som han inte kunde
förstå.» Till en början tyckte han att det var retfullt, men snart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free