Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville skryta litet med sin präktiga ställning, skapad med
makten af hennes kvinliga skönhet, inför någon, som sett
henne innan hon blef, hvad hon nu var. Någon blyghet
fans icke hos henne öfver hennes nuvarande lif, den
känslan hade blekts ut.
Och därtill kom också ett tredje. Detta kunde hon
nog icke i sina reflektioner gifva en fast, bestämd
tankeform åt, men det fans ändock på botten af hennes nuvarande
själsstämning. Hon kände behof af något hemligt, något
mystiskt i sitt en smula enformiga lif. Och denna
ingrediens i sin tillvaro skulle hon få genom att skaffa sig en
hemlig älskare vid sidan af den »officielle». Hur många
pikanta, närvspännande moment skulle det inte kunna ge
uppslag till att umgås med någon, som man måste gömma
ibland och släppa in och släppa ut i smyg . . . Hon gjorde
icke sådana direkta reflektioner, men det låg ändock
någonting dylikt i sväfvande form på djupet.
Det var på en förbindelse med Wilmer, hennes
kamrat från maskeraden, som hon låg och tänkte, medan hon
till det yttre intresserad lyssnade till grefvens sång och
deklamation. Det var dylika sinnliga, cyniska tankar, som
kom hennes kinder att purpra sig af de lättfärdigaste
önskningar, medan hennes läppar och ögon logo ett
oskuldsfullt, intagande leende. Hon kunde spela komedi.
Hon visste att det inte skulle bli så svårt att ge
Wilmer en vink om, att hon tog emot. Han spionerade nog
på henne, den unge fyren. Hon skulle säkert få ett
passande tillfälle, då hon blef frisk och kom upp – – –
Grefven hade åtskilliga gånger frågat henne om
äfventyret på gatan. Hon hade sagt sanningen rent ut. Och
grefven hade uttryckt ett artigt beklagande af det
olyckliga öde, som drabbat hennes vän från barndomen, på
samma gång han försökt lägga till ett skämtsamt
salongssmicker, om att kandidaten naturligtvis blifvit tokig af
olycklig kärlek, och att han nog inte blef den ende, som
Olga kom att göra olycklig med sin skönhet och
tjusningskraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
