- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
239

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Var så god!» sade han artigt och öppnade dörren
inåt rummet.

Med ett par långa steg gick kandidaten in. Utan att
bevärdiga skådespelaren, som följde efter honom hack i
häl, en blick eller ett ord, fortsatte han, bärande det gamla
grönblå paraplyet i hand liksom krigaren bär sitt svärd
vid ett anfall, med långsamma afmätta steg genom
rummen. I hvarje särskildt rum såg han sig med granskande
blickar omkring, liksom han väntat att upptäcka någon
undanskymd vrå eller något gömsle, där hon, som han
sökte, skulle kunna dölja sig.

När han kom till det innersta rummet, sängkammaren,
och äfven där låtit sina blickar irra förgäfves omkring,
vände han om med en hastig rörelse och gick tillbaka
samma väg, han kommit, fortfarande följd af
skådespelaren.

Denne hade just på läpparna det där meddelandet om
Olgas adress, som han ämnat göra, då han afbröts på ett
helt annat än välkommet sätt. Kandidaten fattade honom
nämligen med ett våldsamt tag i bröstet och hväste,
medan ögonen upplystes af vansinnets hemska, obehärskade
vredesutbrott:

»Hvar har du henne, kvinnotjuf?»

Anfallet kom så oförberedt, att han ej hann
besluta sig för att göra motstånd. Han kände sig som
förlamad under den galnes rasande nappatag och ilskna
ögonkast.

Innan han förmådde göra motstånd, hade kandidaten
kastat omkull honom på golfvet.

Nu återfick han eftertanken, nu insåg han tillräckligt
klart, hvilken fara han löpte. Det var ett ytterst
obehagligt ögonblick.

Skådespelarn blef likblek af skrämsel. Han försökte
med ett kraftigt slag att slå undan den andras händer,
men det lyckades honom icke, de höllo fast som järnklor
i den eleganta nattrocken. Han försökte att kasta sig opp
på knä, men detta lyckades lika litet. Kandidaten tryckte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free