Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reflektioner. Det kunde inte falla honom in att gå och öppna.
Det var väl en tiggare eller försäljare, det där slags
folket ha aldrig någon försyn för husfreden. Eller kanske
en kamrat från teatern – – nåja, det måtte vara hvem
som hälst, de fingo vara goda och vänta till fru Qvist
kom tillbaka. Han tänkte visst inte göra sig det omaket
att gå och öppna tamburdörren som en betjent.
Då ljöd plötsligt en tredje ringning, ännu längre och
skarpare.
Han ryckte till i vredesmod.
»Hvad i h–e kan det vara för en envis idiot»,
mumlade han häftigt.
Klirrrrrr . . . det var den fjärde ringningen.
Han sprang upp ur gungstolen, slängde upp dörrarna
och rusade ut i tamburen med en uppsyn som om han
voro beredd att slå den i ansiktet, som stod där utanför
och tryckte på knappen.
Han drog upp patentlåset och sparkade till dörren,
så att den flög upp med en väldig fart.
Det var en underlig figur, som stod därutanför, det
var en riktig teaterfigur, en sådan där fördetting, som
luktar en smula af mänskoföraktande original och som
brukar uppträda i luggslitna, urblekta kläder och bereda de
öfre raderna ett ogement nöje med sin i ögonen fallande
ruskighet.
Skådespelarn trodde genast att det var en
allmosesupplikant – kanhända någon gammal skolkamrat eller
aktör, som kommit på dekadans och ville söka hjälp.
Brun var icke känd för att vara någon snålvarg, när det
gälde att hjälpa gamla bekanta, men nu var han förargad
och därför icke alls hågad att ta emot någon med
vänlighet.
»Hvad f–n vill Ni – – skäms Ni inte för att stå på
det här sättet och väsnas – – gå er väg», sade han i
brutal ton och grep i handtaget för att draga dörren i lås.
Men den andre lät inte afvisa sig på detta sätt. Han
stack ett gammalt urblekt grönblå paraply, som han bar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
