Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärlek och hennes hat. Han hade flyttats ned till nivån
af andra »karlar», han hade blifvit en hvardagsfigur.
Under dessa minuter, när Olga och han stått midt
emot hvarandra, under det att den nyss så brusande
fästglädjen plötsligt klippts af som den klingande tonen när
en violsträng brister, hade hjältekappan fallit från hans
axlar och endast personens trivialitet och hans
handlingars simpelhet tecknat sig för hennes öga mot
bakgrunden af hennes nuvarande ställnings glans.
Från detta ögonblick hade Olga blifvit fullkomligt
frigjord från inflytandet af det oskrymtade, barnsligt
lefnadsyra svärmeri, som tvingade henne att med förbundna
ögon och svällande hjärta kasta sig i armarna på honom,
som genom slumpens tillskyndelse stälts främst bland
dem alla inför hennes sökande blick.
Och på det sättet hade hon blifvit fri.
Men denna frihet kostade henne också de sista
rästerna af den själens oskuld och drömmande naivitet, som
trots allt ändock funnits kvar under det utsväfningarnas
och lidernas raseri, som piskat henne framåt från den dag,
då hon i Bruns förstuga fångades af hans svarta ögon och
eleganta roflystnad.
Hetären var fri. Okunnighetens bojor hade fallit till
marken och medvetenhetens kalla kraft kunde spänna
musklerna i kampen för tillvarons yttersta mål.
Och därmed både förlorade och vann hennes andliga
människa. Men förlusten var dock större än vinsten.
Denna barnafromma hängifvenhet åt kärlekens, låt
vara den sinliga kärlekens, gudsbeläte hade hitintills legat
och glänst som en ädelsten i hennes handlingars
orenlighet. Men nu fans den där icke längre och därmed hade
gått förlorat det försonande draget i den befläckade
älskarinnans lif.
Hon hade trädt in i ett nytt skede af sin kvinlighets
och sin mänskliga historias utveckling.
Hon hade längtat, älskat, njutit, lidit och hatat. Det
var det förgångnas stora konturer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
