Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våningen från det virrvarr och den vandalisering, som
alltid följer dylika fästligheter i spåren.
Så fort gästerna aflägsnat sig, hade Olga afskedat
vaktmästarn och kokerskan samt tillsagt sin tjänsteflicka
att iordningställa bädden.
Äfven grefven hade genast gått sin väg, då han såg
på Olga, hur innerligt hon önskade att få bli ensam.
Och inom några minuter hade Olga varit försänkt i en
tung sömn efter aftonens stora sinnesskakning.
Klockan var redan nio på morgonen, och ännu hade
hon inte vaknat en enda gång.
Tjänsteflickan ville inte att den främmande skulle
sitta där inne och spionera, hvarför hon ansåg det
rådligast ett väcka Olga.
Hon gick intill sängen.
»Fröken!» ropade hon sakta.
Olga slog yrvaken upp ögonen.
»Det är någon, som sitter och väntar i salen och vill
tala med fröken!»
»Tala vid mig? Hvem är det?» frågade Olga
öfverraskad och en smula förargad.
»Det är ett af fruntimmerna, som voro här i går»,
svarade flickan med ett visst ringaktande tonfall, som om hon
trodde att det där sällskapet icke ägde någon vidare
sympati hos Olga.
Är det Lissy? Det var den fråga, som Olga först
gjorde inom sig själf. Hvad i Herrens namn kunde hon
vilja?
»Är det den svarta?» frågade hon häftigt. Hon fann
i hastigheten ingen annan definition.
»Nej», svarade tjänsteflickan i samma stil, »det är den
långa och magra . . . Hon, som skrattade . . .»
Olga kunde inte låta bli att dra på mun åt flickans
förklaring. Aha, det var Juliette. Hvad ärende kunde hon
ha, då hon kom igen så snart och så här tidigt?
»Gå och säg henne, att jag skall stiga upp nu, och
att jag kommer genast», befalde Olga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
