- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
187

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilkas dystra susning i ensamma stunder uppfångades af
hennes själs öra.

*     *
*



Det är en eftermiddag vid sjutiden.

Olga hade nu bebott sin lägenhet i omkring åtta
dagar, sedan den blifvit ordentlig färdig.

Gardinerna äro nedrullade. I salen stå tre lampor
brinnande, hvilkas mörka skärmar gifva en behaglig
dämpning åt det starka ljuset; förmaket upplyses endast af fyra
kulörta stearinljus i en näpen liten takkrona, och från
sängkammaren kastas genom den på glänt öppnade dörren en
strimma af det färgade ampelljusets matta skimmer.

I salen framför kakelugnen, i hvilkens eldstad glimma
rasterna af en utbrunnen brasa, sitter den unga värdinnan,
lätjefullt tillbakalutad i en bekväm gungstol med hufvudet
bakåtböjdt mot den lilla fjäderdynan och ögonen med ett
drömmande uttryck riktade mot taket.

Hennes smärta gestalt är svept i en peignoar af
mörkgrönt ylle och de små fötterna instuckna i ett par
plyschtofflor af samma färg. Hårets knutar äro upplösta, det
yfviga svallet af ljusa lockar endast sammanhållet af ett
provisoriskt tillknutet sidenband – äfven det i mörkgrön
kulör, ett bevis på bärarinnans instinktmessiga förstånd
att låta hvarje detalj värka till det helas förmån.

Hon sitter och väntar på att den elektriska
ringledningen skall med sitt irriterande ljud väcka henne upp ur
hennes reflektioner. Hon hade på förmiddagen bekommit
en biljätt från grefven, hvari han underrättade henne om,
att de skulle tillbringa aftonen tillsammans däruppe hos
henne. Hon hade nyss kommit hem från en promenad,
och hon hade vid hemkomsten skyndat sig att aflägga den
stela promenaddräkten samt klädt sig i den mörkgröna,
lätta morgonrocken, hvilken hon visste passade henne så
förträffligt och hvilken han tyckte så mycket om.

Hon sitter där och stöter spetsen af den ena toffeln

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free