Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
musikalisk för att begripa det fina. Nej, tacka vill jag i
operetterna. Där, ser du Oskar», hon steg upp, reste sig på
tåspetsarna och gjorde några lifliga piruetter, medan hon
gnolade en bekant operettmelodi, »där kan man ta på
melodierna, man tycker, att man vill gå och hoppa med,
det är så det spritter i benen. – Tycker du inte likadant?»
– sade hon hastigt och vände sig mot honom, då hon
såg, att han satt och fundersamt betraktade henne.
»Jo, naturligtvis – – – fastän inte i så hög grad»,
svarade han litet farbrorsmessigt.
Han köpte två biljetter på första parkett. Olga hade
naturligtvis tagit på sig sin bästa klädning. Den stötte i
gulbrunt och klädde henne utmärkt väl. Särdeles passade
den alldeles öfverdådigt till hennes hår. Hon hade ofta
lagt märke till det, och det var därför med en viss
stolthet hon uppträdde, när hon fick taga på sig den.
När de på vägen till teatern gingo förbi en
blomsterhandel, hade han frågat henne, om hon ville ha en ros.
Hon hade valt ut en gul. Hon gick med den i hand tills
hon kom på teatern. Framför spegeln i antichambern satte
hon den på ett utmanande sätt i håret.
Då kandidaten märkte det, hviskade han till henne
bedjande: »Olga, sätt inte den där bjärta rosen i håret,
det klär dig inte.»
Hon låtsade inte förstå honom, utan steg in i
salongen utan att ha flyttat rosen.
Det flög en skugga öfver kandidatens ansikte.
»Det klär dig inte», hade han sagt. Men han måste
inom sig själf medgifva, att han ljugit medvetet. Det
klädde henne alldeles utomordentligt. Den gula rosen flöt
samman med det guldgula håret och gaf därigenom en
färgvärkan af yppersta slag. Men kandidaten var rädd för de
vanliga teatersnobbarna bland operett-teaterns publik. Han
tyckte att det låg för raffineradt koketteri i att plasera
rosen så djärft, han ville ej att hon skulle väcka något
uppseende. Det var en slags svartsjuka, som började
uppstå hos honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
