- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
40

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förbi hans själ. För hvarje år som gått hade han blifvit
allt kärare i den lilla varelsen, som han tagit under sina
vingars skugga.

När han såg paret försvinna genom dörren, tyckte
han också att han kände igen Olgas sätt att föra sig, men
han slog genast bort en sådan dum föreställning. Den var
då alldeles för löjlig.

Skulle hon utan tillåtelse vågat någonting dylikt ? Helt
simpelt rymt från pensionen? Omöjligt, hon var ju bara
ett barn, och dålig var hon väl inte.

Fastän han var lika säker på att han misstagit sig
som att han nu lefde, kunde han dock icke motstå
frestelsen att gå ut och se på det unga paret en gång till.

När han kom ut i korridoren voro de båda försvunna.
Han gick in igen, småskrattande åt sin löjliga
misstanke.

Kandidat Höglund hade kommit från Upsala med sista
aftontåget på ett kort besök i hufvudstaden. Han hade
tagit in på hotellet där maskeraden försiggick. Det hade
roat honom att sätta på sig en frackkostym och ta det
rörliga lifvet i hotellets fästsalar i betraktande några
timmar.

När Olga och hennes följeslagare kommit i
korridoren, återfick Olga sin lugna eftertanke. Sinnesrörelsen vid
det oväntade mötet med kandidaten hade i ett ögonblick
gjort henne »nykter», så att säga. Hon förstod att hon
måste så fort sig göra lät komma undan, ty det var ju
mycket troligt att han ej känt igen henne under masken.
Hon sprang uppför trapporna till hotellets andra våning,
där hon hade sitt rum, så fort, att Wilmer hade svårt att
följa henne.

»Jag stannar här i natt och så får det gå bäst det
kan i morgon,» sade hon tankspridt och kastade sig,
alldeles uttröttad, i maskeradkostymen ofvanpå den bäddade
sängen, »jag orkar inte ta ett steg mera.»

»Jag skall säga åt städerskan att hon väcker dig
tidigt i morgon bittida. Det är ditt eget fel, om du får mer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free