Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har hört att biskop Wingård är en medlem af
den Svenska academien, denna poetiska och rhetoriska
öfverdomstol, som slog sig på att gilla den franska
revolutionens åsigter och som derför blef på obestämd tid
suspenderad och stängd af förmyndareregeringen. Det
hette, att regeringen icke skulle brytt sig så mycket om,
ifall det endast varit en eller annan yngre person som
uttalat dylika förflugna idéer, men då det här tycktes
som äfven de äldre, institutionens stödjepelare, skänkte dessa
nyheter sitt bifall, så kunde icke längre högsta
vederbörande bibehålla sina ynnestfulla känslor för en sådan
inrättning utan måste behandla densamma med all stränghet.
Det förvånade mig, att biskopen kunde varit delaktig
i detta. Af professor Malm, som jag händelsevis råkade
i dag på morgonen och hvilken ju icke just alltid varit
så vänligt stämd mot sin älskvärde och tålmodige höge
förman, fick jag det beskedet, att hans högvördighet
visserligen är mycket tolerant, men att han icke på något
sätt hade exprimerat något gillande af tänkesätt, som här
fått sitt uttryck. Dertill vore han ock en alltför eldig
fosterlandsvän, hvilket han också bevisade genom sitt
stora nit, då denna staden var i fara för fiendeanfall.
Han hade ju också stått fadder åt sjelfvaste den unge
konungen och bure än vid högtidliga tillfällen i ett band
fästadt om halsen en stor medalj med konung Gustaf
H[:s bild, hvilken prydnad konungen sjelf skänkt honom.
Hans ordensvalspråk: »omnibus non placere», innebure
ock, att han visst icke äflades att stå väl med den stora
hopen af oförståndige nyhetsmakare. Nej, biskopen vore
eri fullständigt loyal undersåte och en ifrig konungs vän,
liksom han ock vore en den angenämaste
sällskapsmen-niska: »Min herre skulle se detta huset, när dess dörrar
öppnas med den allra vidsträcktaste gästfrihet och
frikostighet. Min herre skulle finna, att nöjena der icke
äro af det vanliga slaget utan spirituella och konstnärliga,
det måste äfven biskopens vedersakare erkänna. Min
unge herre skulle höra fru Peterson eller fru Lamberg
koncertera der. Fru Peterson är tyska, elev af Cramer.
Hon är en fullkomlig artist. Hon spelar också violin. Hon
skulle rikligen kunna sjelf tjena sitt bröd på sin konst,
om hon icke vore en rik mans hustru».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
