Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visar, att han måste väcka den respect, som hans
ställning kräfver. Fastän han är bondeson röjer han dock
tydeligt att han umgåtts i de allra förnämsta kretsar. Han
har verkligen ett ovanligt förbindeligt sätt att vara, och
han lär vara artig mot alla.
Jag fick till en början mottaga reprocher för det jag
icke förr hade gjort min uppvaktning. Han hade först
härom dagen hört talas om mig genom sin son: »Min
snälle Janne är något nonchalant mot sin far; han
negligerar honom så till vida, som han sjelf gör de
behagligaste bekantskaper men vanligen icke förer dessa
tillsammans med mig, ehuru han nog vet att det skulle göra
mig nöje. Nu är det för sent att obligera Er med en
invitation. Vi äro nu bosatta på landet, och vi skiljas
icke gerna från vårt Tusculum mera än en dag i veckan,
då jag nödtorftigt sköter mina embetspligter och min hustru
ser om sina fattiga i staden».
Jag nämnde något om mitt ärende. Han hade hört
sin son yttra några ord i detta ämne. Han beklagade,
att ingenting härvid kunde uträttas, innan jag fått några
intyg från den ort, der jag förut uppehållit mig. Men
han vore viss om, att dessa intyg icke skulle uteblifva,
och vore de också något ofullständiga, som väl vore att
befara under här föreliggande förhållanden, hoppades han
dock för visso att kunna med dem ordna så, att inga
hinder skulle ligga i vägen för realiserandet af en tendre
intention, hvilken han ansåg ligga till grund för min
åstun-dan att ordna denna angelägenhet.
Vi kommo sedan att tala om renlärighet och olika
trosmeningar. Han anmärkte, att han visserligen vore en
tolerant herde, som äfven hade ett ömt hjertelag för de
svarta fåren, men att han dock hölle ifrigt fast vid
för-soningslärans hufvudelement: »Men tyvärr bestrides den
dyra läran om försoningen rätt nu uppenbarligen; och
tillochmed somliga af lärarne göra sig skyldige till detta
oförsvarliga brott, hvaraf de sjelfve, ibland äfven i timlig
måtto, bli ett offer».
Man talade äfven något om, att man ibland kunde
skylla mindre vaksamma och försigtige lärare för, att der
uppstod religieus kallsinnighet i församlingen. En del
tråkade ut sina åhörare genom dåligt utarbetade och ofta
alldeles för långa predikningar. De hade dock timglaset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
