- Project Runeberg -  I Göteborg för omkring hundra år sedan. Romantiserad kulturhistorisk skizz /
113

(1898) [MARC] Author: Fredrik Åkerblom - Tema: Göteborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIII.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från Surbrunn, der jag har några af mina behagligaste
minnen. Utanför hamnen ligger ett holländskt
pingve-skepp och erinrar mig om mitt möderneland. Kanske har
jag kommit för nära Vauxhallen, som ibland förefaller väl
liflig och bullersam om qvällame. I går qväll t. ex.
förkunnades med trumpetstötar att luftseglaren Fontenelle
åter skulle uppträda derstädes.

I mitt yttre rum har jag ett par damastsoffor och en
prydlig skrrfpulpet. Det mahogneklädda vägguret pickar
så trefligt. I den inre kammaren har jag en skön säng
med kattunfc-klädsel och ett par fauteuiller. Ett par
plated-ljusstakar stå på en bureau af alm. När jag vaknade i
morgse kände jag mig redan så hemmastadd som jag kan
vara i min enslighet och med min oroliga väntan. Nu
sitter jag vid mitt öppna fönster.

Sommaren är nästan i sin bästa fägring, åtminstone
sin friskaste, om också icke yppigaste.

Blygsamt öppnande sin knopp
Under bugning blomman hälsar
Honom som från natten frälsar
Hennes obetäckta kropp.

Flämtande med vaxad fot,

Pudradt snyt och fyllder blåsa

Lilla biet s}Tnes flåsa

Uppå stammens honingsklot.

Och till sorlet af en bäck
Foglarne sin stämma blanda
Och en flägt af Hesperns anda
Veftar mot en bladig häck.

Ja, det är vackert nu efter ett par dagars regn; och
den annars tröga och grumliga bäcken härutanför
förefaller som ock han vore glad öfver att få porla, såsom
om han vore både frisk och rik, hvilket han annars icke är.

Och dét minskade icke behaget, att en ung flicka
med rosiga kinder och mörka ögon och burrigt mörkt
hår lutade sig öfver häcken och ropade: »God morgon,
sjusofvare!» Det var Stina Reuterfelt. Hon bor
fortfarande hos Stålhandskes och hjelper till med den präktiga
väfven. Flickan ser verkligen icke så illa ut.

* *

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faigot/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free