Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KABANTANMÄSTARNS BBBXTTBLSKB 371
På aftonen kommo respengarne. Därmed inträdda
han i en annan position och hade nycklarne till
fängelset.
Och i samma stund får hustrun en ny synpunkt
på saken.
»Vet du att detta lif dödar mig: Jag har icke
läst en bok sen barnet kom och jag har icke
skrifvit något på ett år. Jag följer med dig till Paris.»
»Låt mig fara först och rekognoscera landet.»
»Då kommer jag aldrig lös.»
Han öfvertalade henne att stanna, utan någon
bestämd plan att öfvergifva henne; blott längtande
att känna sig fri till en början.
Men hon var nu färdig att lämna sitt barn,
hufvudpersonen hon kallade det, för att få komma
ut i världen och spela en roll. Hon visste väl att
han icke gick ut för att söka en oviss lycka utan
att skörda frukterna af en redan vunnen framgång.
Den äregiriga kvinnan och den oafhängiga stack fram
ånyo; kanske äfven den afundsjuka konkurrenten,
ty hon hade ögonblick, då hon behandlade sig som
den honom öfverlägsna skriftställaren. Det var då
hennes väninnor i bref kallat henne genie, och hvilka
bref hon lät ligga framme att läsas.
Men nu fanns lyckligtvis ingen möjlighet för
henne att resa, emedan de gamle hindrade, och hon
måste finna sig i att han, hvilken kiinde betraktas
som utvisad, lämnade henne.
Hon blef vek, känslofull och känslosam, så att
afskedet blef rätt smärtsamt.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
