- Project Runeberg -  Fagervik och Skamsund /
153

(1902) [MARC] Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KABANTÄNMÄ.STABNS BEBlTTELSEB 153

ju dragit neråt hela tiden. Då är det icke hon, utan
min kärlek som drar uppåt, ty det finns ett upp och
ett ner! Ja han hade rätt den gamle, som sade:
»Mannen gifter sig för att komma hem, kvinnan gifter
sig för att komma ut.» Hemmet är icke för kvinnan
utan för mannen — och barnet Alla hustrur klaga
på instängningen i hemmet och min också fastän
hon går lös hela förmiddagen, på visiter, på kaféer,
i butiker–-Han började komma ur
situationen och befann sig på den sidan där skulden icke stod.
Men då såg han åter den hjärtslitande synen där den
unga kvinnan låg på knä och med sträckta händer
bad honom icke döda glädjen och ungdomen med
sin hårdhet. Som han själf icke kunde spela
komedi, var han så viss att hon icke spelat, och han
kände sig återigen som en brottsling, så att han ville
beröfva sig lifvet, ty endast genom att vara till
trampade han ner hennes lycka.

Men så reste sig rättskänslan, ty han hade icke
rätt att påtaga sig skuld där han ingen hade. Han var
icke hård, men han var en allvarlig man, och hans
allvar hade just gjort det starkaste intrycket på
den unga flickan och bestämt henne att välja honom
framför andra lättsinniga unga män. Han hade icke
velat döda glädjen, tvärtom hade han gjort allt för
att bereda sin maka hemmets stilla glädje; han hade
icke ens velat neka henne operettens tvetydiga glädje,
utan offrat sig och följt henne dit. Det var således
nonsens det hon sagt, nonsens I––Och
likafullt, hennes pmärta hade varit så stark och så
uppriktig. Hvad var det då?––

Nu kom svaret: Det var den unga flickans
afsked till ungdomen som ju måste inträffa. Det var
således lika naturligt som vackert detta utbrott af
förtviflan öfver att våren är kort. Men icke hade han
någon skuld i det, och när hans maka om kanske ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fageroskam/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free