Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafsörnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klippvägg öfvergifva de heller aldrig frivilligt, hvaraf man kan se, att
de äro moraliskt anlagda och ha solida grundsatser.
Boet är flätadt af grofva trädgrenar och inuti afjämnadt med
grästorfvor och mossa. Det är ofvantill nästan platt, och det är
underligt, att ej både ägg och ungar dansa utför, men så lär ej
ske, äfven när stormen vaggar trädet eller med starkt tryck kastar
sig mot berget. Äggen, som honan i april eller — som i Norge —
ännu tidigare lägger i detta rede, äro oftast två, ibland tre, till
färgen grönaktigt hvita samt nästan i regel ofläckade. Någon enda
gång har man funnit hafsörnägg, som varit beströdda med svagt
rostfärgade fläckar.
Då ungarna framkomma, äro de som nästan alla andra
småttingar i begynnelsens försthet skäligen komiska att påse, men detta
rättar sig snart, och inom ganska kort tid äro de unga eleganter,
med air och pretentioner samt ej så litet vackrare än både pappa
och mamma. Deras färger äro nämligen mycket klarare, de gå
här och där i chokladbrunt och grått.
Att hafsörnen ifrigt sysslar med fiske, som ibland misslyckas,
ha vi förut omtalat. Men vi må tillägga, att afstånden mellan boet
och fiskevattnet icke synes spela någon vidare roll. Den kunnige
zoologen Kolthoff berättar, att han sett ett par hafsörnar två gånger
om dagen flyga den två och en half mil långa vägen från
stranden af Vänern till den på gäddor rika Hornborgasjön samt, så
snart de fångat en dylik fisk, genast med den vända åter till
redet.
I öfrigt är hafsörnen jägare, men han kan ej taga någon fågel
i flykten utan endast sådana, som dyka. Röfvarna passa då på,
när den olycklige kommer upp för att andas. Som bekant har
Bruno Liljefors målat en stor, på Nationalmuseum nu hängande
tafla, som med utomordentlig naturtrohet afbildar just en sådan scen.
En af dessa örnar fångad fågel går till mötes ett grymt öde.
Barbarerna föra sitt byte lefvande till nästet, men för att det ej
skall kunna fly, krossa de dess ben och vingar, så att det måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
