Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufhöken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Både Hans och Greta började gallskrika, men åt detta ägnade
röfvaren ingen uppmärksamhet. I en blink hade han utsett sitt
byte, och nu går jakten löst.
Hej! Det vischar, hviner och snärper. Kors och tvärs om
hvarandra skjuta dufvorna i svindlande fart, allt mer höjande sig
i den ljumma sommarluften. Ty de känna sin fiende, hans styrka
och hans svaghet. De veta fullt väl, att de ha mycket litet att
frukta af röfvaren, så länge de kunna hålla sig öfver honom.
Hans anfallsförmåga är då minimal. Men kommer han väl en
gång öfver dem — ja, då är för någon i flocken undergången
gifven. Därför — högre, högre! Till sist se jägare och villebråd ut
som små sparfvar och draga liksom svarta streck öfver den ljusa
sommarhimlen.
Om de jagades små hjärtan klappa i vild ångest, så finnes
det nere på gården två varelser, som med brinnande intresse och
glödande harm åskåda dödsleken. Greta, som har tårar i ögonen,
knyter händerna och stampar i marken. Hans står blek, men
hans ögon brinna. Så fattar han ett stort beslut, rusar in i pappas
rum, där det hänger en hel rad bössor, som han är strängt
förbjuden att röra, rycker skylten laddad’ från
målskjutningsstudsaren, ilar med denna ut, siktar rätt upp, på en kilometers håll
och — pang!
Om slumpen nu ville, att kulan kom röfvaren så pass nära,
att han hörde hvisslandet och fann symptomet betänkligt, är ej
godt att säga. — Allt nog, han gaf spelet förloradt och sträckte i
väg mot skogen, där han kanske en timme senare spisade orrstek
på någon bergknalle.
Men de ännu vettskrämda dufvorna döko som stjärnskott ned
ur luften samt in i sitt bo, hvilket ingen af dem sedan på flera
timmar vågade lämna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
