Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strandsvalan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, fråga kan man alltid, men svaret — hvem ger det?
På vår halfö finnes strandsvalan allestädes, där hon har
tillfälle att reda sitt bo på önskadt sätt. Hon tycker lika mycket
om slätten som höjderna. I Danmark är hon allmän och jämväl
i Finland, där man finner henne så högt som på Kola-halfön samt
vid Muonio och Ponoi. — På Gottland lär hon ej finnas.
En ideellt lämplig plats för strandsvalans kolonisering är en
strandsluttning eller älfbank af hårdt packad sand, som låter
urhålka sig utan att rasa. Dylika ställen äro lyckligtvis icke så
sällsynta i vårt land, men de äro alla för längesedan upptäckta.
Det finnes emellertid alltid nygifta par, som skola sätta bo, och
några dussin hål mer eller mindre i sandbacken betyder ingenting.
Sådant ökar tvärtom trefnaden. Ty de små vingade varelserna
tyckas vara ovanligt sällskapliga och ha otroligt mycket att säga
hvarandra. Det är ett kvittrande, ett småhvisslande och ett
sittrande dagen lång.
Ungfolket skall alltså bygga, eftersom inga bon finnas att taga
i arf. Då fladdra de en stund utmed sandväggen för att hålla
syn. Kanske begära de också råd af pappa och mamma. Snart
är också en lämplig plats funnen. Maken slår sig fast i sanden
med sina böjliga och med skarpa klor försedda fötter samt börjar
med sin lilla koniska näbb att bearbeta sanden, som fritt får
falla till marken. Att börja med går det fort nog, och snart har
hålet blifvit så djupt, att den lille tunnelgräfvarens halfva kropp
försvinner i detsamma, men sedan går det långsammare.
Emellertid måste han mycket, mycket längre in. Äro de lokale forhold
särdeles lämpliga, arbeta sig fåglarna in en eller två meter, innan
de sluta, och så hålka de innerst inne ut en liten grotta, i hvars
botten de ordna ett enkelt rede af några strån och några fjädrar.
Det är allt ihop.
Men det där var nu ideallokalen — aristokratiens samhälle,
kanhända! Sådana där sandbankar stå olyckligtvis icke alla till
buds, men bo måste man ju någonstädes, och nöden har ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
