Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Talgoxen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vindsvales son sticker upp sin hvita mössa öfver berget och påminner
oss om hvad vi ha att vänta. Han skickar sin härold till dem,
som ej ha fått ögon att se hans höghet själf med. Och härolden
— det är just talgoxen — Parus major — den lille
gul-hvit-svartgråe klippare, som vi alla känna.
Enligt all logik borde han vara ovälkommen, men det är han
icke, ty i en dyster tid kommer han med lif och munterhet,
kvitter och rörelse. Han ser så lustig ut, när han kommer surrande
genom luften, slår sig ned, hvar helst det passar sig, hoppar
jämfota hit och dit, utstöter några gälla sittsi tu, sittsi tu och liksom
spörjer därmed:
— Nå-å, har ni någon mat åt mig? Här är en, som icke är
någon kostföraktare!
Sanningen är, att han kommer fram till människoboningarna,
därför att kosthållet börjar bli skäligen magert i löfskogen, där
han under sommaren lefvat familjelif, fostrat upp två kullar små
talg-kalfvar — nej, så går troligtvis icke an att säga! — -oxar
heter det, och etablerat dem, så att de själfva kunna draga sig
fram genom lifvet och världen. Nu är den plikten fylld, flugor,
mygg och larver ha gått i ide, och så måste han ju ty sig till
människorna, som alltid ha så mycket att äta. Sittsi tu, sittsi tu!
Andra fåglar flaxa om höstarna söder ut, men talgoxen är ej
sådan. Han älskar fosterbygden, han vill lefva och dö i den. —
Och maten, kölden? — Bah, man inrättar sig; det finns ju frön
också, köttsmulor och ’talg’ vid gårdarna. Innan en af de många
talgoxarna fryser ihjäl, skall det bli bra bistert. Man har ju
vingar, vet jag; man kan ju hoppa! Blir det allt för rasande, kryper
man in till kossorna i ladugården. — Där är varmt, och där
glömmer Brita sin smörgås ibland.
•
Vintern öfver stannar talgoxen framme vid gårdarna och inne
i städerna, hållande sig framme, hvar helst något finnes att skaffa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
