Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
211
då han i sin ungdom som sjöcadett följde Genuesiske Amiralen––––-.
Han har alltsedan den tid, då han märkt spökerier i slottet, brukat hvar
afton, innan han gick till sängs, spela en fjerdedels timma på mungiga,
enligt hvad han af Bibeln lärt, i förhållandet mellan David och Saul, att
musik kan fördrifva onda andar; också hade denna sed haft den verkan,
att han hittills ingenting märkt inuti sitt rum; men i går afton,
kommen från resan ytterst sömnig, hade han förglömt sitt musikaliska
räddningsmedel, och derföre hade han tvifvelsutan dragit sig denna olycka på
halsen; han hade väl nu på morgonstunden sökt ersätta sitt fel, men
förgäfves; han slutar deraf, att den traditionen måste vara osann, som säger
att Satan är en så stor fiende till morgonluften. I detsamma får han se
fågeln (det är nemligen Fågel Blå), som flaxar honom omkring hufvudet.
Han blir alldeles utom sig af förskräckelse, störtar mot ett bord och
håller sig fast deruti med båda händerna, samt stirrar darrande på fågeln,
stum och förlamad. Fågel Blå: Förskräcks ej, arma gubbe! det ar en
olycklig varelse du ser, som ingen skada vill göra dig och som blott ber
dig om att öppna ett fönster. Jag kom för ett par timmar sedan hitin
genom det, sannolikt i anledning af den varma natten, öppna fönstret, for
att se hvem som bodde här; då kom en plötslig vindflägt och slog igen
fönstret bakom mig. Holofernes börjar repa mod, och säger för sig sjelf,
fastän darrande ännu: Aha, det är ett nytt slags Papegoja, som Pagerna
dresserat och släppt hit, för att skrämma mig. Högt begynner han att
säga fågeln allahanda smekord, kallar honom min lilla vackra papgoja
o. s. v., berömmer hans präktiga blåa färg m. m., säger att han vill
behålla honom och försörja honom rikligen till hans dödsdagar. Fågel Blå
slår honom med vingarna om öronen och säger med en stark mansröst:
Usling! tag dig i akt! jag är en Kung. Holofernes störtar försagd
tillbaka (han hade redan utsträckt händerna för att gripa honom); och tager
af sig nattmössan, stammande: En Kung! en Kung! Fågel Blå: Ja, en
förtrollad Kung! Lyd min befallning, eller hafva! - Holofernes, med
nattmössan i handen, skriker: Hu! förtrollad till på köpet! börjar
komplimentera, viker undan åt alla hörnen, för att öppna något fönster, men
famlar i sin ångest vilse om alla fönstren; torkar som oftast ångstsvetten
ur pannan, och framstammar under allt detta hvarjehanda höfligheter och.
bevekelsegrunder, för att hålla vid godt lynne fågeln, som förföljer honom.
((Täcktes Eders Majestät - allernådigst - åt denna sidan är kanske
luften helsosammast att taga sig motion uti - min undersåtliga trohet -
(torkar sig om pannan: Det är då fan till fönster!) en half mil härifrån
finns det klaraste källvatten och hampfrö så läckert man vill önska sig -
Ja, Ers Majestät, till och med jag, som ingen gourmand är, vattnas i
munnen vid åtankan derpå - (svär och önskar allt ondt öfver den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
