Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lång tid efteråt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Svarade: «o dröj hos mig bland blomstren!»
Hastigt ropte anden: «Har du vingar?
Arma barn! vi annars måste skiljas:
Huru kunde jag bland blomster dröja,
Jag, som lefver blott af stjernors sång?»
Bredde derpå ut från elfenskullran
Sina blåa vingar, klyfde luften,
Kunde snart af Fridens syn ej räckas,
Gömdes sist, der aftonrodnan brann - -
Se’n, när dennas strålar dem förgylla,
Tårar barnets blomsterögon fylla,
Och små rosenprydda händer sträckas
Till den verld, der flyktingen försvann.
ROSA.
Vore detta öde blomstrens blott!
Äfven vi med verop helsa Tidens
Kalla ljusblick och den hårda vaggan.
FLORINNA.
Rosa, undra ej att Lifvet gråter,
När det, fängsladt i en skepnad, styckas
Från den hulda, moderliga Natten,
I hvars sköt det så lycksaligt låg!
Undra ej, att det sin fordna lyckas
Stumma njutning klagande förlåter,
Der det, droppan likt i hafvets vatten,
Bildlöst samm i evighetens våg.
Undra snarare, att det ej myser,
Systerligt, emot sin ende vän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
