Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonett. Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Flyg, fågel, ur min ark - flyg ut att sjunga!
Än skyhögt vräker syndafloden vågor,
Än hölja regnmoln fästets stjernelågor -
Väl! flyg vid sken af blixtarne, som ljunga!
Sök framtidslandet upp, det fagra, unga,
Sjelf ung i önskningar, i hopp, i frågor,
Blygs ej för ömma fröjder, sälla plågor!
De helsas der af mången vänlig tunga.
Ej bry dig, att med blad från dess oliver
Till mig i arkens fängsel återvända;
Mitt öde genast gör det bladet jäfvigt.
Nej, stanna glad och glöm den storm mig drifver:
Ej skall, som Noach, till dess kust jag lända:
Men som Ulysses, sofvande - för evigt!»
Denna sonett, hittills ej i tryck meddelad, var af Atterbom sjelf bestämd
att tjena såsom måtto till Fågel Blå. Men det blef, till oersättlig
förlust för Sveriges vitterhet, skalden icke förunnadt att fullborda
denna sin älsklingsdikt, som utgjort en af hans tidigaste ungdomsdrömmar,
och till hvilken han ännu under de sednare åren af sitt lif med förkärlek
återvände.
Redan i Poetisk kalender för 1814 finnes ett fragment af sagan,
sedermera i sitt omarbetade skick infördt i Mimer (1839, N:o 5); -
detta jemte Lilas Vårvisa, äfvenledes intagen i Mimer, är hvad hittills
af Fågel Blå blifvit i tryck meddeladt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
