Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att taga af sig handskarna och återhöll därunder
sin andedräkt.
»Ni kommer att glömma mig», återtog han; »de
döda äro ej längre något för de lefvande. Min far skall
tala om för er, att Ryssland förlorat en man, som hade
stor betydelse för det!... Det är tomt prat, men låt
gubben få behålla sina illusioner... ’Alla förströelser äro
bra för ett barn’...[1] ni kommer ju ihåg det? Trösta
honom, och min mor också. I er fina umgängesvärld
träffar ni icke på sådana människor, till och med om ni
ville söka med ljus och lykta efter dem... Jag
nödvändig för Ryssland!... Nej, så ser det icke ut! En
skomakare är en nödvändig person, en skräddare är
nödvändig, en slaktare... han säljer kött... en slaktare...
Vänta, det går rundt omkring i mitt hufvud... Här är
ett stycke trä...»
Bazarov lade handen på sin panna.
Fru Odintsov böjde sig ned mot honom.
»Ievgeni Vassilitsch, jag är här ännu...»
Han drog tillbaka sin hand och satte sig plötsligen
upp i sängen.
»Farväl!» sade han med plötslig energi, och hans
ögon strålade för sista gången. »Farväl!... Hör...
jag kysste er icke den gången... blås på den döende
lampan, så att den släcks...»
Fru Odintsov tryckte sina läppar mot den döendes
panna.
»Nog!» återtog han, Och hans hufvud sjönk tillbaka.
»Nu... mörker...»
Fru Odintsov gick ljudlöst ut ur rummet.
»Nå?...» frågade Vassili Ivanovitsch henne
halfhögt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
