- Project Runeberg -  Fäder och söner /
248

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tämligen betydlig; Arkadi är ende sonen, och hans far
är en bra karl, som icke på något sätt kommer att lägga
hinder i vägen för honom.»

Fru Odintsov gick några steg fram och tillbaka i
rummet; hon ömsom rodnade och bleknade.

»Tror ni det?» återtog hon; »för egen del ser jag
inga svårigheter. Det gläder mig för Katias skull...
och för Arkadi Nikolaievitschs. Jag inväntar
naturligtvis hans fars svar; han får själf resa dit och anhålla
därom. Men allt detta bevisar ju, att jag hade rätt i
går afton, då jag sade till er, att vi blifvit gamla, ni
och jag... Att jag icke anat något! Det här gör mig
förbryllad!»

Fru Odintsov började åter skratta och vände sig
genast bort.

»Vår tids ungdom är knäfveln så listig», sade
Bazarov och skrattade äfven han. »Farväl!» tillade han
efter ett ögonblicks tystnad. »Jag önskar, att ni måtte
få denna affär uppgjord så lyckligt som möjligt; jag
skall på afstånd glädja mig däråt.»

Fru Odintsov vände sig hastigt om mot honom.

»Ämnar ni resa? Hvarför stannar ni icke kvar nu.
Ni måste stanna kvar... ert samtal är
underhållande... man tror sig gå på randen af en afgrund. I första
ögonblicket är man förskräckt, men sedan känner man
en djärfhet, som förvånar en. Stanna kvar!»

»Jag förstår att uppskatta er inbjudning lika väl
som den goda tanke, ni har om mina små
sällskapstalanger. Men jag inser, att jag redan allt för länge
umgåtts i en värld, som icke är min. Flygfiskarna kunna
visserligen hålla sig kvar uppe i luften en stund, men
de falla slutligen åter ned i vattnet; tillåt mig att på
samma sätt få dyka ned i mitt naturliga elejnent.»

Fru Odintsov betraktade Bazarov. Ett bittert leende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free