Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bazarov tog några steg i rummet, sedan gick han
plötsligen fram till fru Odintsov, sade hastigt »Farväl!»
till henne och lämnade rummet efter att hafva tryckt
hennes hand så hårdt, att hon var nära att uppgifva ett rop.
Hon förde sina fingrar, som icke kunde frigöras från
hvarandra, till munnen och blåste på dem; därefter reste
hon sig hastigt och gick med snabba steg mot dörren
liksom för att kalla tillbaka Bazarov. En
kammarjungfru kom in med en karaffin på en silfverbricka. Fru
Odintsov hejdade sig, tillsade henne att gå ut, kastade
sig åter i fåtöljen och började åter försjunka i
begrundande. Hennes hårfläta upplöstes och slingrade sig ned
på hennes axel likt en svart orm.
Lampan brann ännu länge i salongen, och fru
Odintsov satt kvar orörlig; endast någon gång öfverfor hon
med fingrarna sina armar, hvilka började blifva röda af
nattens köld.
Nära två timmar därefter återkom Bazarov till sitt
rum med vildt utseende, håret oordnadt och skorna vätta
af daggen. Arkadi satt ännu vid sitt bord med en bok
i handen och rocken hopknäppt ända till hakan.
»Du har ej lagt dig?» sade Bazarov nästan
förtretad till honom.
»Du har i afton dröjt mycket länge i fru Odintsovs
sällskap», sade Arkadi utan att svara på frågan.
»Ja, jag har dröjt i hennes sällskap lika länge som
du spelat piano med Katarina Sergeievna.»
»Jag har ej spelat...», återtog Arkadi utan att
närmare förklara sig. Han kände, att hans ögon började
fuktas af tårar, och han ville icke gråta inför sin vän,
hvars spefulla lynne han mycket fruktade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
