- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
207

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En strid mellan kvinnor - IV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

207

och åtlöje och hån, för vilket hon hade utsatt sig —
en vacker, glödande och sjudande lava i kvinnogestalt.
Och den andra lugn och klar, med fridfull panna och
ro i ögat; stark i sin egen oförvitlighet, med tro på
sig själv, fullkomligt otvungen, sansad och lugn; en
gestalt mejslad i den kalla marmorn. Vilken klyfta
som än kunde finnas dem emellan, erkände hon den
icke. Ingen kompromiss, intet nedlåtande; hennes
hållning var densamma, som om hon hade stått in-
för en fullt jämlik varelse. Hon stod där lugn på
grund av deras gemensamma kvinnlighet. Och detta
gjorde Freda alldeles utom sig. Det skulle icke ha
varit så, om mrs Eppingwell ej hade varit den hon
var; men hennes omdöme kunde ju omöjligt pejla
bottenlösa djup, då Freda däremot kunde följa hennes
tankar och känslor ända in i hennes själs innersta
och läsa dem tydligt och klart. »Varför drar ni inte
undan er klädningsfåll?» ville hon skrika’ till henne
under den blixtrande sekunden. »Spotta på mig,
överhopa mig med smädelser — det skulle vara barm-
härtigare av er än detta!» Hon skälvde i hela sin
kropp och näsvingarna flämtade. Men hon gjorde
våld på sig, besvarade den andres böjning på huvu-
det och vände sig sedan till Floyd Vanderlip.

»Kom med, Floyd», sade hon kort. Jag vill tala
med er.»

»Vad tus ...» började han häftigt, men tystnade
lika plötsligt, klok nog att icke fullborda den påbör-
jade frasen. Vart tusan hade hans rådighet tagit
vägen i alla fall? Hade en man någonsin varit värre
ute? Han grymtade långt nere i strupen och högt
uppe i munnen, ryckte på sina breda axlar, försökte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fadersgud/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free