Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Där vägen delar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och släden gick över honom. Men han var hastigt
uppe igen, och nattens händelser kunde ha fått ett
helt annat slut, om icke Sipsu hade slagit bakåt med
den långa hundpiskan och träffat honom tvärs över
ögonen, så att han blev så godt som blind. Då Hitch-
cock rusade efter för att hinna upp släden, stötte han
ihop med honom, där han med möda trevade sig
fram midt på vägen. Och så gick det till, att den
primitive teologen kom tillbaka till hövdingens tält
med förökad visdom; han hade nämligen lärt känna
vad den vite mannens knytnävar förmå. Varför han
höll ett långt tal under den rådplägning, som sedan
ägde rum, och urladdade sin vrede mot alla vita. —
»Upp med er, latmaskar! Upp med er! Maten blir
färdig, innan ni ens hinna få på er om fotterna!»
Dave Wertz kastade av sig björnhuden, satte sig
upp och gäspade.
Hawes sträckte på sig, upptäckte en stelhet i sin
ena arm och gned den sömnigt. »Undrar just, var
Hitchcock gick till kojs i går kväll!» sade han och
tog sina mockasiner. De voro alldeles styva av frost,
och han gick varsamt fram till elden i bara strum-
porna för att låta dem tina upp. »Det är då en rik-
tig välsignelse att han är borta», tilläde han, »fastän
han var en väldigt duktig arbetare.»
»Ja. Men alldeles för despotisk. Det var felet
med honom. Synd om Sipsu i alla fall. Jag tänker
han var kär i henne.»
»Tror jag inte. Bara en principfråga. Ingenting
annat. Han ansåg, att det inte var rätt — och det
var det naturligtvis inte heller — men inte fanns det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
