Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Där vägen delar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
säg sig omkring — han såg allt vad som omgav dem,
och han såg varghundarna med rimfrost i raggen och
kamraternas ångande andedräkt. »Varför skulle inte
hjärtat kunna vara gladt?» sade han skrattande. »Det
är ju bra, alltsammans är bra. Och vad födan be-
träffar .. .» Han krökte sin arm och smekte dess
svällande muskler. »Och om vi också ha levat och
trälat som kreatur — ha vi inte fått lön därför som
*
kungar? Tjugu dollars per panna ger ju guldlagret
här, och vi veta, att det är åtta fot tjockt. Det är ett
nytt Klondyke — och vi veta det — Jim Hawes där,
som ligger bredvid dig, vet det, och han klagar inte.
Och Hitchcock? Han syr Mockasiner som en gammal
gumma och ser tiden an. Det är bara du som inte
kan vänta och arbeta tills våren kommer. Då ska
vi alla vara rika, rika som kungar — men du kan
inte vänta. Du vill tillbaka till Staterna. Nå, det
vill jag också, och jag är ju född där, men nog kan
jag vänta, när vaskpannan för varje dag lämnar guld
så klart som smöret i kärnan. Men du saknar ett
bekvämt liv, och det gnäller du för. Bah! Varför
skulle jag inte sjunga:
Om ett år, om ett år, då druvorna bli mogna,
Skall jag inte längre vara borta, jag.
Om min älskling då mig än är trogen,
Ska vi fira gladt vår bröllopsdag.
Om ett år, om ett år, då väntans tid är gången,
Ska för kärlek blott vi leva du och jag.
Om min älskling då mig än är trogen,
Ska vi fira gladt vår bröllopsdag.»
Hundarna reste ragg och morrade och närmade sig
elden. Det hördes ett enformigt knarrande och skra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
