- Project Runeberg -  Lärobok i fäderneslandets historia samt grunddragen af Norges och Danmarks historia för skolans högre klasser /
210

(1899) [MARC] Author: Clas Theodor Odhner - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210

NYARE TIDEN.

öfver sin här och mäktigare än kejsaren själf. Med en styrka
af 40,000 man började han fälttåget på våren 1632, intog Prag
och jagade sachsarne ur Böhmen. Därpå drog han in i Franken
för att skilja Grustaf Adolf från hans stridskrafter i norra
Tyskland. Sedan konungen förgäfves sökt hindra Wallensteins
och den bajerske kurfurstens förening, lade han sig i ett
befäst läger framför Nurnberg för att försvara denna
viktiga stad mot de kejserliga. Dessa intogo likaledes en fast
ställning på en höjd i närheten, och här lågo de båda härarna
i nio veckor midt emot hvarandra utan afgörande strid.
Förstärkt med stridskrafter, som Axel Oxenstierna tillförde
honom, företog konungen en stormning mot fiendens
hufvudbefästning, kallad alte V este, men anfallet mot den branta
höjden misslyckades; Johan Banér blef svårt sårad i striden,
och Torstensson tillfångatogs. Som nöd och sjukdomar rasade
både i staden och i lägret, bröt konungen slutligen upp
därifrån, och kort därpå måste fienden af samma skäl borttaga.
Wallenstein vände sig nu åt norra Tyskland och inföll
härjande i Sachsen. Vid underrättelsen därom bröt konungen
genast upp från Donau, skyndade i ilmarscher mot norr och
förenade sig med hertig Bernhard af Weimar, som bevakat
passen genom Thuringerwald. Han stod nu i spetsen för
omkr. 18,000 man. Wallenstein, som ej väntade något anfall,
lät Pappenheim med sin afdelning borttaga och hade ej sina
trupper samlade. Grustaf Adolf beslöt därför att öfverrumpla
de kejserliga i deras ställning vid Lutzen, men han uppehölls
på vägen, så att Wallenstein fick tid att samla sin här,
ungefär jämnstark med den svenska, och att kalla
Pappenheim tillbaka. Denne hann äfven med sitt rytteri infinna
sig före stridens början.

Slaget vid Lutzen. På morgonen den 6 november 1632
låg en tät dimma utbredd öfver slätten vid Lutzen,
hvarigenom Gustaf Adolf nödgades uppskjuta anfallet. Hans här
var uppställd lika som vid Breitenfeld med fotfolket i midten
och rytteriet på flyglarna Själf anförde han högra flygeln,
hertig Bernhard den vänstra; Nils Brahe med fotfolket
innehade centern. Hären gjorde först bön, hvarpå konungen,
klädd i kyller och lifrock, red genom leden och talade
uppmuntrande ord till folket. Dimman började skingra sig, det
kommenderades framåt. Wallensteins högra flygel stödde sig
på staden Lutzen, som nu antändes af de kejserliga; framför
sig hade de en landsväg med djupa diken, försvarad af ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:14:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderhist/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free