Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLSSKICK OCH ODLING UNDER UNIONSTIDEN. 121
namn började begagnas. — De högre andliga ämbetena
besattes ofta med män ur de stora släkterna, och dessa
uppförde sig alldeles såsom de världsliga store, byggde fasta slott,
omgåfvo sig med krigsfolk och deltogo i partistriderna,
vanligen på unionspartiets sida. Detta har mer än något annat
skadat den katolska kyrkan i Sverige.
Kyrkan och det andliga ståndet gjorde i detta
tidehvarf inga synnerliga framsteg i makt och rikedom.
Margaretas reduktion träffade kyrkan ej mindre än adeln.
Esomoftast måste kyrkan erlägga dryga afgifter till påfvestolen,
som därför hitskickade sina uppbördsmän. Emot konungens
intrång sökte kyrkan skydda sig genom förbund med adeln.
Ofrälse stånden. Det borgerliga ståndet förmådde i
Norden icke höja sig till större betydenhet, oaktadt
regenterna gynnade städerna på landsbygdens bekostnad och ville
åt dem förbehålla allt slags handel och köpenskap. I Sverige
ägde endast Stockholms stad något större inflytande, Visby
däremot förföll från slutet af 1300-talet, då handeln på
Ryssland öfvergick i andra händer. Hanseaternas öfvermakt
i städerna nådde sin höjd under senare delen af 1300-talet
men aftog mot tidehvarfvets slut.
Den roll, som tredje ståndet spelade i det öfriga Europa,
nämligen att gå i spetsen för en friare samhällsutveckling,
denna roll tillföll i Sverige det fjärde ståndet eller
allmogen. Äfven i Sverige var allmogen i början af 1400-talet
på väg att mista både sin borgerliga och politiska frihet
men räddade bådadera genom resningen under Engelbrekt,
medan den danska allmogen nedsjönk allt djupare i ofrihet.
De svenska bönderna, ledda af krigsvana höfdingar, fäktande
till fots, väpnade med båge, spjut och pålyxa, blefvo liksom
schweizarne och husiterna fruktansvärda motståndare äfven
för riddarhärar. De återupplifvade den gamla
landskapsförfattningen, rådplägade på sina landsting om rikets angelägenheter
och blefvo åter en makt i samhället. Genom deras segerrika
kamp mot utländska unionskonungar väcktes och närdes
nationalkänslan hos folket, genom deras inflytande framkallades
tvenne viktiga nationella inrättningar i vårt land, nämligen
riksföreståndarskapet och den allmänna riksdagen.
Riksföreståndarne voro väl också adliga partihöfdingar, men
de förnämsta bland dem, Engelbrekt och Sturarne, stödde
sig hufvudsakligen på allmogen; deras makt förvandlades
* sedan i Grustaf Vasas hand till ett nationellt konungadöme.
Den allmänna ståndsriksdagen uppstod på det sätt, att man
i tider af oro och bonduppror ej vågade gå de lägre klasserna
förbi utan inkallade ombud för köpstäder och allmoge till
herredagarna.* Dessa allmänna möten förekommo ännu ej
regelbundet och hade ingen bestämd myndighet, de voro ej
heller ännu fördelade efter de fyra stånden.
* Redan Magnus Eriksson utfärdade en kallelse till allmänt riksmöte (1359),
men det är ovisst, om något dylikt möte blifvit hållet före Engelbrekts tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
