Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEOGRAFISK ÖFVERSIKT. IT
9. Öland med hufvudorten Borkholm.
Grutaland eller gutarnes land utgjorde mera en.fristat
under sveakonungens skydd än en svensk provins. Ön hade
sin egen lag men ingen lagman. Visby var öns förnämsta
ort och medelpunkt för hela östersjöhandeln.
I kyrkligt hänseende blef Sverige indeladt i följande
biskopsstift, hvilka här uppräknas efter sin ålder: 1. Skara stift,
2. Linköpings st., 3. Uppsala st. (ärkestift 1164), 4. Strängnäs1
st., 5. Västerås’’ st., 6. Växjö st., 7. Åbo st.
Noregsvälde innefattade utom det egentliga Norge äfven
skattlanden: Finnmarken vid Ishafvet, bebodd af lappar och
finnar, samt Färöarna, Hjaltland, Orkenöarna och Suderöarna
med Man, hvartill längre fram kommo Island och Grönland.
Norges fylken hade tidigt blifvit samlade till fyra stora
tingsföreningar med hvar sin lag, nämligen:
1. Frosta-tingslaget, som hade sitt namn af halfön
Frosta, där tingstället befann sig. Dit hörde först och främst
de fylken, som kallades Trondhjem eller Tröndalaget och som
hade sin medelpunkt i den af Olaf Tryggvesson anlagda staden
Nidaros.
2. Grula-tingslaget, som omfattade n. v. Bergens stift
och större delen af Kristiansands. Tinget hölls i närheten
af Gula-fjorden. Hufvudorten var Bergvin (Bergen), snart
Norges förnämsta handelsstad.
3. Eidsiva-tingslaget, hvars tingsplats låg vid
Eidsvold, omfattade bygderna kring sjön Mjörs eller Upplanden,
Baumarike, Gudbrands dalen m. fl. Stad: Härnar.
4. Borga-tingslaget, med medelpunkt i staden Borg
(Sarpsborg), motsvarande Viken i vidsträckt mening eller
kusttrakterna kring n. v. Kristianiafjorden i sydost ända till
Götälfven. N. v. Bohuslän hette Bana fylke. Hufvudorter:
Tunsberg, Oslo och Konungahella (Konghäll), gamla och
ansenliga städer.
Till ingendera af dessa tingsföreningar hörde följande tre
landsändar: Jämtaland, norsk provins omkr. lill men i
kyrkligt hänseende hörande till Uppsala stift, Härjar dal,
af ålder norskt, och Hålogal and, n. v. Nordlanden,
Island var bebyggdt utefter kusterna, medan det inre af
ön var ett af ödemarker och jöklar (isfjäll) uppfylldt
klippland. Ön var delad i fyra fjärdingar: Sydlandet — hvarest
märkes Tingvallarna, där alltinget hölls —, Västlandet,
Nordlandet och Östlandet.
Danavälde var vid medeltidens början inskränkt till det
egentliga Danmark, som sträckte sig från Ejder inemot
Grötälfvens utlopp, där alla tre rikenas gränser möttes. Af
Valdemarernas stora eröfringar behöllos endast Estland och
BUgen någon tid. Danmark bestod af tre stora afdelningar
med hvar sin lag, nämligen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
