Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 MEDELTIDEN.
Norge för att söka hjälp; men då denne ej ville bistå honom
med vapenmakt, vände han sig till Erik Glipping i Danmark,
hvilken under tiden råkat i tvist med konung Magnus.
Genom Danmarks hjälp återfick Valdemar en del af Götaland;
men då danske konungen öfvergaf honom och slöt fred med
Magnus, var det slut med Valdemars motståndskraft. Han
såg sig tvungen att till Magnus afstå sin andel af riket, mot
det att han fick behålla sina arfvegods.
Magnus och stormännen. Nu begynte Magnus kalla sig
Svea och Göta konung; och detta blef hädanefter svenske
konungens titel i stället för Svea honung, såsom han dittills
vanligen hetat.
Samtidigt härmed hade nya oroligheter utbrutit inom
landet. Konung Magnus älskade prakt och utländska seder,
och denna smak ökades genom hans giftermål med den
holsteinska grefvedottern Helvig. Han visade stor ynnest
mot de utländska riddare, som besökte hans hof, så att de
svenska herrarne ansågo sig tillbakasatta och intogos af harm
och afund. Några bland dem sammansvuro sig mot
utländingarne. Då konungens svärfar besökte Sverige och
sammanträffade med drottningen på borgen Gälakvist vid Skara,
infunno sig de sammansvurna, nedhöggo en af konungens
utländska gunstlingar och bortförde hans svärfar i fångenskap.
Magnus dolde sin vrede, tills hans svärfar kommit på fri fot,
och insöfde upprorsmännen i den tron, att allt vore glömdt.
Men då de på hans inbjudning infunno sig på Gälakvist,
fängslade han dem, lät döma dem som majestätsförbrytare
och halshugga hufvudmännen, däribland den mäktige Johan
Filipsson (1280).
Magnus som konung och lagstiftare. Genom denna
stränghet gjorde sig Magnus fruktad och åtlydd af
stormännen. Han gaf konungamakten en höghet och helgd, som
den aldrig förut ägt i vårt land, och utvidgade dess
myndighet på alla områden. På ett herremöte i Skeninge 1285
förbehöll han sig rätt att med sitt råd och sina goda män
lagstifta i sådana fall, hvarom ingenting fanns stadgadt i de
gamla lagarna.* Vid samma tillfälle förbjöd han alla hemliga
föreningar emellan de store och förordnade, att ingen finge
okallad infinna sig på herremötena. Men konung Magnus
* Dätta anses vara upphofvet till konungens ekonomiska lagstiftningsrätt,
d. v. s. hans rätt att ensam stifta lag i sådant, som rör landets ekonomi och
förvaltning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
