Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och denne följdes snart af flera djur. Oå dessa upptäckte apan i sin granna
drägl trodde de sig se lejonet, deras herrskare, och afbidade under
vördnads-full tystnad dennes befallningar. — Men de väntade förgäfves, allt var tyst
som natten! De väntande undersåtarne tyckte att detta gick något för långt
hvarföre de började förlora tålamodet och vågade ändtligen att böja sina ögon
från golfvet, hvilket de hittills ej hade gjort, men huru förfärades de ej, då
de sågo den otäcka apgestalteu beklädd med de kungliga prydnaderna.
Den sluge Michel räf insåg genast huru saken förhöll sig och hviskade
till sin vän vildkatten, att denna skulle framför thronen nedsätta en korg full
med mogna frukter.
Så skedde älven, men knappt hade den förmenta konungen betraktat
gåf-van, förrän hans apnalur uppvaknade. I ett nu bortkastade ban krona och
spira och rusade med vild ifver på de glänsande frukterna, hvilka lian girigt
slukade.
Men Michel räf ropade skrattande till de oingilvande djuren:
”Sen blott hvilken präktig konung! Den dåren trodde sig genom yttre
prydnader vinna vördnad och ära. Men han bedrog sig.” — sanna
värdet beror blott af dygd och verklig förtjenst!
6. Påfogeln och Näktergalen.
af L. D. R.
En vacker dag en näktergal
Satt lugn i skuggan af en dal.
Dil en Påfogel kom. Strast hördes Öfverallt,
”Ack, hvilka färgors prakt hvad skimrande gestalt!
Han är den skönaste i foglaskarans rike!” —
”Ja”, blef den stoltes svar, ”jag vet del! Ej min like
l hela verlden fins, — nej! det är platt omöjligt.
Men dock jag hört en sak, — det är i sanning löjligt, —
Man prisar öfverallt en viss herr näktergal,
Jag hör ock att han bor i denna vackra dal. —
Låt mig få honom se. — Nu näktergalen smög
Från grönan qvist och lugn ned till den stolte flög.
”Här är jag,” sade han och bugade sig sakta ;
”Om det dig lägnad gör kan du mig fritt betrakta.” —
Pålögeln föll i skratt, ”jag maken förr ej sett!”
Hon ropte hånande. ”Den har ej något vett,
Som kan berömma dig. Du är ju ful och grå,
Du har ej fjädrars prakt, — livad prisar man väl då?
—-Men näktergalen teg och flög till löfrik skog,
Och der så tjusande de rena toner slog,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
