Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 1. Katten och Hunden
- 2. Lammet och Vargen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Katten och Hunden.
En rik man egde flera husdjur, hvilka hos honom tillbragte glada och
lyckliga dagar. Sällskapet bestod af en apa, en papegoja, en hund och
en katt.
En dag smög sig den listiga katten till den bur hvaruti den skönt
befjädrade papegojan bodde och talade med smekande röst: ”ömt älskade vän,
vackraste af alla foglar i verlden, huru älskar jag dig icke! O, om du kände,
om du anade djupet af den vänskap, som jag hyser för dig! Kom, kom,
öppna din bur och låt mig trycka dig intill mitt hjerta.”
Den stackars enfaldiga papegojan lyssnade med välbehag på kattens tal
och ämnade just uppfylla hans önskan, och sålunda gå en säker död till möte,
då i detsamma den lustiga apan, hvilken dold af ett förhänge åhört allt,
framträdde och började en väldig straffpredikan. ”Elake katt!” ropade han
förgrymmad, ”huru vågar du att störa vårt stilla lugn? — Vill du göra den
stackars papegojan till ett offer för din roflystnad? Du borde blygas! Skynda
dig genast härifrån!”
Men katten qvardröjde ännu, då hunden instörtade. Med vreda blickar
betraktade denne den falske, som nu hastigt skyndade sin väg. — ”Vän,”
sade hunden förebrående till apan, ”hvarföre jagade du icke genast katten
härifrån, då du märkte hans onda uppsåt? Ditt vackra tal tjenade till intet.
Det är bättre att handla än att prata!”
Då djurens egare blef underrättad om händelsen, skänkte han hunden
ett vackert halsband, såsom lön för hans uppförande; men katten lät han utan
nåd och förbarmande döda. ”Den elake undfår förr eller sednare sitt
straff.”
2. Lammet och Vargen.
Ett lam, vid stranden af en flod,
Sin törst i klara böljan släckte,
När vargen, törstig efter blod,
Sin kosa der i nejden sträckte.
Vid floden, när hans lystna blick
Ett önskadt offer varseblifver;
”Förmätna, grumlar du min drick!”
Han ropar, med en mordisk ifver:
”Jag för ditt brott skall straffa dig.”
Än lammet hade tid att rymma,
Men tror att blidka denna grymma,
Och vid sin oskuld trygga sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:13:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fabler12/0006.html
