Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
skimrade uttal i staccato, som hon använde för särskilt
glädjande nyheter. »Jag fick upp en hel kanna i ett
hörn av landet, som gubben Hedlund har täckt över om
nätterna nu i två veckor, för min skull förstår du!» och
hon log med skämtsam självbelåtenhet.
Hon väckte på Larson, och man åt, och allt var ganska
gott. Gubben Hedlund kom till kaffet, som han drack
på stående fot, ty hans koleriska natur tillät honom
sällan att sitta. Gumman kom snart efter med sina
salteri-grej or, Jeppe och kattorna voro redan på platsen, Maja
satt på ett tak i närheten, korna närmade sig, barnen,
getterna och Lacke syntes till. Kretsen var fulltalig.
Larson var i bästa lynne, med byxorna fortfarande på,
han satt på bron och gnolade för sig själv på en psalm.
»Den där kan du gärna sjunga högt för oss», menade
Hr Åbergson.
Larson harklade sig villigt och stämde upp ps. 473,
alla verserna. Hans religion var sådan att han lät höra
sig endast då humöret var på sin högsta höjd av
belåtenhet, helst strax efter maten. Och vad han då sjöng
var alltid ur statskyrkans psalmbok, av Konungen gillad
och stadfäst år 1819, och det handlade alltid om
människans hädanfärd och förhållande till de yttersta tingen
och var alltid tacksägelse- och jubelpsalmer.
Då han för full kraft och med instämmanden av Jeppe
hade hunnit inpå andra versen: »Jag svåra slagen var,
jag låg i nöd och smärta» — tog gubben Hedlund av
sig mössan med sin stympade högra hand. Åbergson
och Larson själv följde exemplet:
13—142162. Fahlman, Firman Åbergson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
