Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
på Gustav Vasa, som redan av Kasparson sades ha varit
en förbannat mustig karl.
Åbergson hade i ensamheten mellan giftena läst en
stor bok om honom, och Gustav Vasas bild fanns i
ståtligt format hemma i huset, varom mera framdeles.
»Jag undrar, hur det kan ha varit för så där länge
sedan?» undrade Märta.
»Jo så här på landet tror jag det var ganska likt sig
då som det är nu», trodde maken, »för dem som bodde
mera avsides åtminstone. Men annars var det nog ett
förbannat bråk överallt alltemellanåt, och osäkert på alla
sätt — men folk var vana vid det då och trodde det
måste vara så, och därför lät di ’var dag hava sin plåga
för sig’. Men Gustav Vasa han satte ordning på det
där, och till och med att han blev kung här i Dalarna,
här hade di väl knappt haft nå’n kung förut. Han var
en så’n där som det liksom växte opp efter, överallt —
han trampade ner både den ena och andra, men i stället
så liksom sållade han ur sig prima utsäde överallt. Och
sitt eget det höll han hårt på, på samma gång, och det
gör att jag förstår mig bra på honom och funderar på
honom emellanåt.»
»Var han gift?» frågade Märta.
»Ja tre gånger till och med.»
»Tre gånger?»
»Ja, fruarna dog efter vartannat, de båda första
åtminstone.»
»Hör du», sade Märta och tittade fram över kanten,
»jag tror inte att jag så lätt skulle dö i förtid av någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
