Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
skäggiga, distingerade sjömansutseende, kunde han till
och med ha fört en mycket stor fregatt.
Han var emellertid en f. d. källarmästare, som dragit
sig tillbaka från affärerna.
Med en stor fältherres, en Cesars förstånd,
duglighet och framgång i allt görande och låtande, med
obruten hälsa och kraft — dignade han under någonting,
vad det nu var. Och han hade trots sitt f. d. yrke ej
hittat på det lilla knepet att stärka hjärtrötterna med
konjak och sodavatten.
Utan att hälsa, då ekipaget kom upp i höjd med
grinden, sade han blott — satiriskt godmodigt:
»Va’ fan nu då?»
Larson stannade av sig själv, och Åbergson
replikerade muntert:
»Va’ fan själv!? Du skulle ut och göra nytta för dig,
du också, så slapp du se på hur pengarna ligger och
surnar.»
»Vattnet blommar ju din tjocke fan, det trodde jag
dig inte om att ge dig ut och fiska strax före
midsommar — du har rasslat iväg förstås utan att höra
på frun först», sade Fregattkaptenen och rörde vid
hatten »det gör du väl annars eftersom det går för dig.»
»Blomma mig jag vill inte säga var», genmälte
Åbergson belevat, »vi ska till Långsjön nu och där är det
ingen blomning: det är just min uppfinning med den
sjön — ajö med dig nu, i morron bitti vid sjutiden
kommer det upp några stycken råg och vete, du får det
på kredit.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
