Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
riolanus var också den, som både i det yttre och eljest
var närmast den store Napoleon, fastän han råkat
få ett annat fältherrenamn, vars karaktär var honom
obekant.
Han var kortväxt, mycket satt, orimligt fast byggd
och hade nu på äldre dagar, som sagt, ett stenansikte
som skulle ha väckt uppmärksamhet var som helst även
där han var okänd; han var utförd i stenstil men mitt
upp i den fanns en dels smidig, dels uppriktig
förbindlighet, en styrkans älskvärdhet mot släkt och vänner
och klienter ända till dess det blev tydligt att de stodo
honom emot på något sätt.
För detta sistnämnda fall var det bara en sak som kom
ifråga, och det var att slå ner motståndet genast eller
framdeles vid gynnsamt tillfälle, det finge nu bli om en
vecka eller om tjugu år. Och det var i detta
sammanhang som, längre tillbaka i tiden, Coriolani båda knivar,
hängande en bakpå vardera höften, ansågos ha haft en
kolossal betydelse i flera provinser. Han var både
höger- och vänsterhänt och troddes vara osviklig i
instrumentens bruk ända till skaftet och längre, i följande tre
fall:
1) om han gjorde en dålig affär och ej genast fick
förlusten gottgjord;
2) om någon gjorde narr av honom;
3) om någon tillät sig påstå att knivarna buros för
något annat ändamål än som borgerliga nyttighetsartiklar
eller prydnadsföremål.
Denna tredje och sista punkt ansågo representan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
