Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Fylkingen var icke stor, och på strandbrädden, vid
infallet på Skelderviken dansbana, hälsades den utifrån
av ett milsbrett flatskratt, efterföljt av ett fnissande
prassel i oräkneliga tidningar. Men Hildetand och Ubbe
och deras följe satte i väg i en rasande fart mitt på
hela gårdagssällskapet som i ett nu fanns tillstädes
därute med någon slags möbelutställning, och det blev en
våldsamt knastrande karambolage, insvept i ett moln
av tidningar, spökgesäller och järntrådsstolar; men det
var som att fara in i ett garnnystan, det blev tätare och
tätare — Kasparson svettades där han låg fastväxt vid
marken, han lyckades rusa upp, och han vaknade då han
kommit ut i vattnet till knäna.
Det var vid fyratiden. Han gick direkt till Kocken,
väckte honom och yttrade: »Nu är fan lös! Du får ta
hand om mina grejor här och sälja vad du kan och
skicka pengar till mig sedan någon gång. Jag tar
Wilhelm med mig idag och seglar till Göteborg.»
Emanuelson fick på sig ett plagg och satte sig på en
stol. Hans därnäst första idé var att sätta på kaffe; så
småningom fick han verkligen ur Kasparson några
antydningar om vad som stod på. Kocken klädde nu strax
på sig och sökte upp Wilhelm. Av honom fick han reda
på en del mera.
Han försökte tala förnuft med Kasparson men
Snickaren var obeveklig. Han hade redan gjort upp med tre
man av båtlaget att följa till Göteborg och segla skutan
tillbaka igen. Kasparson hade framtiden redan klar för
både sig och Wilhelm; själv skulle han i Göteborg eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
