Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina egna anteckningar så vidt de röra expeditionen åt Vesterbotten år 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofelbart framtränga så långt söder ut, att fråga om
Vesterbottens afträdande till Ryssland kunde väckas vid fredskongressen.
Nämde skrift berömdes så mycket af dem, som läste densamma,
att äfven konungens nyfikenhet väcktes på dess innehåll; ehuru
han, i anseende till författarens person redan förskottsvis kände
sig böjd att med Laokoon utropa: “Jag fruktar Grekerna och
dem, som föra skänker.“ Denna åsigt delade Adlersparre; så
mycket mera, som han insåg att om den orolige Armfelt
lyckades göra uppseende genom riksgagneliga förslag, kunde man
måhända hvarken hindra honom ifrån att, enligt sin önskan, blifva
öfverståthållare eller snart få honom bort till norska gränsen
och der bevakad.
När ärendet uti rådkammaren föredrogs, hade Adlersparre
så beredt saken, att planen icke bifölls; men, fruktande för
följderna, om det rätta sammanhanget blefve kändt, kom han någon
tid derefter fram med en, så kallad egen, afhandling i detta
ämne, som dock ej var annat än ett nytt inslag uti den
Armfeltska uppränningen, och vann odeladt bifall.
Härigenom trädde konungen med hela konseljen i
solidarisk ansvarighet för schemat till expeditionen åt Vesterbotten;
och de nästa åtgärderna måste blifva dess sammansättning,
jemte valet af befälhafvare. Snart kom man underfund med
att förråderna voro uttömda och mycket saknades, som, äfven
om penningar till anskaffning deraf funnos, omöjligt kunde blifva
färdigt till den tid då det behöfdes. Adlercreutz fann denna
brist mindre farlig, emedan här egentligen var fråga om en
öfverraskning, eller några hastigt på hvarandra följande strider,
till hvilkas utförande man ansåg sig ega tillräckligt med folk
och ammunition både för handgevären och ett par åkande
batterier. Något större antal kanoner ville man icke medsända, då
dels deras transporterande sjöledes var svårt, dels brist på
fältpjeser i Stockholm hade uppstått och dels den trakt, der
operationerna förmodades komma att ega rum, icke passade för större
artillerifäktningar utom i den händelse att fasta positioner längs
kusten behöfde försvaras, hvarvid dertill nödiga, stillastående
kanoner, kunde erhållas ifrån örlogsfartygen. Denna mening
biträdde Adlersparre; men der funnos andra, som, utan
afseende på expeditionens beståndsdelar, fruktade att om ett
fältslag förlorades, hvilket låg inom möjlighetens gränser, skulle
det vara slut både med den nya regeringens anseende och
landets sista stridskraft. Vid sakens närmare begrundande, hade
de trott sig finna, att man borde söka undvika till utgången
ovissa bataljer, endast i högsta nödfall våga sådana; landsätta
trupperna mycket långt norrut; afskära fiendens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
