Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Är lifvet värdt att lefva? (Ps. 79, 14)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
EVIGHET ENS HOPP.
elden befintliga själarna. Men i sjelfva namnet
på dagen låg åtminstone intet undantag. Man
kunde fritt, om man så ville, egna den åt
minnet af alla menniskosjälar. Man kunde tänka
på alla dessa oskyldiga små, alla dessa
barnasjälar, som allt sedan verldens begynnelse likt
milda vårvindar flägtat förbi, och på alla dessa
store, i visdom åldrade män, hvilka efter ett
långt lif af ädla bragder, trötte af bekymmer
lemnat denna verlden. Man kunde tänka på
alla hedningars själar, alla dessa vilda stammar
af jägare och fiskare från de ändlösa prairierna
och de snöiga isfälten, på alla dessa arbetande
och betungade, som framleft sitt lif på de
bul.’-rande stadsgatorna, på alla dessa mångtusende,
som skördats på slagfälten eller som funnit sin
graf i hafvets vågor, utan själaringning, utan
kista, utan annat vittne än Gud, på alla dessa
brottslingar, dårar och elända, på alla dessa,
som i sjelfmordets vanvett rusat fram inför sin
skapares ansigte. Alla själars dag var en
åminnelsens, en förbönens dag för alla dessa. Äfven
alla dessa själar skapades ju af Gud; äfven i
dem inblåste han sin andes lif. Alla hvila de
i hans hand, likasöm hela detta snöfall af näck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
