Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - IX. Underjorden. Helvetet. Himlen - 1. Straffen i underjorden - 2. Nedgången i underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•746
vältra den öfver dess topp; af öfvervikten den gendrefs,
bullande neder med buller och rassel, förarglige stenen.
Började då han pånytt att hafva den upp, så att svetten
flöt från hans kropp,* och en hvirfvel af stoft steg öfver hans hufvud.
Rom. Odyssé XI: 568—600. Öfv. af Johansson.
2.
Nedgången i underjorden.
Gudar, som själarne styren och I, tyst vankande skuggor,
Kaos och Flegeton, I natt-stillans beständiga hemvist,
tinnen mig yppa det dolda jag sport! Må jag fritt med ert minne,
lägga i dagen hvad djupt är i jordens mörker förborgadt!
Begge, af enslig natt omsväfvade, gingo i dunklet,
genom den tomma, ödsliga rymd, som Pluto behärskar;
liksom i skogens djup, när Jupiter höljer med skuggor
himmelns hvalf, och tingen sin färg af natten beröfvas,
månan med sveksamt ljus den famlande vandraren irrar.
I förhuset, och närmast det rysliga gapet af Orkus,
hämnande samvetsagg och ångern äga sin boning,
bleka sjukdomars hop, och åldern, tärd af bekymmer,
skräck och armodets blygd, och hungern, som manar till missdåd,
spöken i grym gestalt; och de tunga besvären och döden;
sömnen, i broderligt band med döden förenad, och brottets
hädiska fröjd; vid tröskeln ses det mordiska kriget,
Eumenidernas sängar af järn, och den yrande tvedräkt,
som ormslingade hår omknyter med blodiga bindlar.
Mellerst en hög vidtskyggande alm, uråldrig förbreder
grenar, i hvilkas skjul de dårande drömmarne sägas
hafva sitt hemvist valt och tätt sig fästa vid lofven.
Monster i hopar ströfva omkring af förfärande skapnad.
Här Centaurer bo, och här tvebildade Scyllor,
Briareus hundradubbla gestalt, och den Lerniska draken,
ryslig med hväsande gap, och Kimera, väpnad med lågor;
äfven Grordoiier, Harpyer, och du, trekroppade spöke!
Bland vidundren bestört och af häpnad slagen, Eneas
griper med svärdet till värn och bjuder de kommande spetsen.
Och om den visa kvinnan, han följde, ej skyndat med varning,
att det var endast hamnar han såg, som saknade kroppar,
hade han svängt sitt järn förgäfves mot sväfvande skuggor.
Till den Tartariska Akeroris våg för härifrån vägen.
Ur omätliga djup en grumlig hvirflande bölja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
