Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - VII. Olika uppfattning af lifvet efter detta - B) Naturfolkens uppfattning - 1. De båda utvecklingsgraderna i odödlighetstron - 2. Själarnes död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
systematisk teori af deras utveckling är. Från etnografisk synpunkt
kunna de allmänna förhållandena mellan lägre och högre kultur
beträffande tron på en tillkommande existens uppfattas på ungefär
följande sätt: Om vi vid gränsen mellan det vilda och barbariska
tillståndet, ungefär där Karaiberna eller Nyseeländarne upphöra och
aztekerna eller tartarerna börja, dela civilisationen i två afdelningar,
så kunna vi klart finna skillnaden mellan de på båda sidorna
förhärskande lärorna. På den vilda sidan hafva vi den fasta läran om
kringvandrande andar, ofta äfven tron på återfödelse hos människor
och djur, men öfver allt står väntan på ett nytt lif, som ofta
förlägges till någon aflägsen trakt af jorden, mindre allmänt till
undervärlden eller till himmelen. På kulturens sida återfinnes likaledes
läran om vandrande andar, men med tendens att nedsjunka från en
religionslära till en folktro; återfödelsen utbildas till stora filosofiska
systern, men går dock slutligen under i kampen med den vetenskap*
liga biologien; läran om ett nytt lif efter döden däremot bibehåller
med stor seghet sin plats, oaktadt de döda genom geografien blifvit
fördrifna från hvarje jordiskt område och himmel och helvete fått en
från sin bestämda lokala betydelse mera andligt innehåll och
förvandlats till obestämda uttryck för tillkommande lycka och elände.
Vidare finna vi på den vilda sidan såsom förhärskande idé själens
fortvaro i ett tillkommande tillstånd, som liknar det nuvarande lifvet
eller åtminstone är idealiseradt och utvidgadt efter dess förebild,
under det på kulturens sida läran om dom och sedlig vedergällning har
en betydande, om ock icke just afgjord öfvervikt.
Tylor, Primitive Culture. Vol. IL
2.
Själarnes död.
Då vi öfverhufvud betrakta de lägre rasernas religion, skola vi
åtminstone icke taga fel, om vi uppställa läran orn själens
tillkommande existens såsom ett af hennes allmännaste och väsentligaste
element. Men här äro förklaring, begränsning och inskränkning af
nöden, på det icke moderna, teologiska idéer må förleda oss till
missuppfattning af mera primitiva trosläror. Vid sådana undersökningar
måste man framför allt såsom vilseledande undvika uttrycket "själens
odödlighet." Det är nämligen tvifvelaktigt, i huru hög grad den lägre
psykologien öfverhufvud äger en klar föreställning om odödligheten,
ty förflutet och tillkommande försvinna snart i ytterlig obestämdhet,
så snart den vilde anden lämnar det närvarande, för att utforska
dem; måttet af månader och år sönderbrytes redan inom den korta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
